Mittens rika

Valaffisch för centern 1998

Centerns partiordförande, Annie Lööf, ber i DN om ursäkt för sin ”groda” om Kina (DN SvD AB GP svt). I de flesta sammanhang, men inte i politiken, är det ett mindre problem att säga grodor än att genomföra helt uppåt väggarna felaktigt beslut och därmed är det sällsynt att man hör någon politiker säga: ”där gjorde vi helt fel, förlåt att vi inte begrep bättre”. Undertecknad har mindre politiskt förtroende för Annie Lööf än för Alfons Åbergs låtsaskompis ”Mållgan”, men en halv poäng hade hon trots allt när hon sa: ”Vad är Kina, till exempel? Hur definierar vi Kina som land?”. Hon är inte ensam om att ha svårt att klassificera ”Mittens Rike”. Undertecknad har själv levt och arbetat där, men begriper knappt ett uns mer för det.

Att Kina inte är ”kommunistiskt”, i klassisk mening, torde väl stå klart med tanke på att alla privatekonomiska initiativ uppmuntras av regeringen, samtidigt som inkomstklyftorna ökar skär man ner delar av det ”gemensamma” som tidigare varit gratis, skola, sjukvård m.m. dessutom är reklamavbrotten för kommersiella produkter i de 15 statliga tv-kanalerna fler än i TV3. Det är fascinerande att upptäcka hur många olika schampo det görs reklam för i Kina. I synnerhet som 99% av alla kineser har svart och rakt hår. Dessutom är det under en normal tv-kväll oräkneliga reklamavbrott för klassiska ”kapitalistiska” symbolprodukter som McDonalds, Marlboro och inte minst Coca-Cola:

Att Kina är en ”en-parti-stat” stämmer inte heller helt. Förutom Kinas kommunistiska parti finns en allians av åtta minoritetspartier bl.a. ”Revolutionära kommittén för Kuomintang”, ”China Democratic League”, ”China Association for Promoting Democracy”, ”Chinese Peasants’ and Workers’ Democratic Party” och några till. Att det sedan inte spelar någon roll vilket parti man sympatiserar med eftersom det ändå blir som kommunistpartiet vill är naturligtvis ett klassiskt exempel på diktaturfasoner. I Sverige spelar det i och för sig inte heller någon roll vilket alliansparti man röstar på, det blir ändå som moderaterna säger och nu är det snart tveksamt om det spelar någon roll om man röstar på alliansen eller på socialdemokraterna då de politiska skillnaderna ju inte precis är glasklara.

Det är svårt att veta vad som är socialdemokratisk, respektive borgerlig politik? Moderaterna kallar sig ”det nya arbetarpartiet” och socialdemokraterna lägger sig så nära den politiken dom bara törs, så vi väljare inte riktigt vet och knappt har koll på om vi ”trampat fel” och plötsligt står med båda fötterna i borgerlig politik eller i socialdemokratisk eller om vi kanske står med en i varje (exp). Socialdemokraterna har gjort ett fantastiskt lyft i opinionsundersökningarna och detta trots att, i alla fall inte jag, har klart för mig vad det var som var så uselt med deras politik för några månader sedan och vad som är så fantastiskt idag (SvD DN GP AB DN). Så på tal om grodor ur politikermunnar känns politiken idag lite som en ”Oophaga pumilio”, den röda grodan med blå ben, alternativt den blå grodan med röd kropp.

Oophaga pumilio

Ett helt annat sammanhang där jag funderat över stödet och sympatierna är det här med klubblojalitet inom idrotten. Om man kommer från Åtvidaberg, ett samhälle med färre än 7.000 invånare, och har sina sympatier hos och är supporter till samhällets fotbollslag nu när det tagit sig upp i Allsvenskan igen, det är inget att undra över. Men vad är det som gör att man, om man bor i Stockholm, Göteborg eller annan stad med flera lag att välja på väljer just det ena eller det andra. Är det det ”sociala arvet” från föräldrarna eller är det något annat. Gör man tankeexperimentet att alla spelare i t.ex. AIK och Djurgården bytte klubb med varandra, vad händer då? Förmodligen är det inte spelarna i laget man sympatiserar med utan laget som sådant och man torde därmed ”följa” klubben och inte spelarna.

Dessutom är fotbollssupportrar betydligt mer trogna sina lag och byter inte sympatier bara för att just deras lag trillar ur högsta serien. Många gånger är ”kärleken” till laget starkare än kärleken till partnern, eftersom man verkligen alltid följer och tveklöst stödjer ”sitt lag” i nöd och lust. Det kan ju vara lite si och så med det i parrelationer. I alla fall när det handlar om ”nöd”. Jag vet inte varför jag halkade in på det här resonemanget, men håll med om att det är något både fascinerande och underligt med hur vissa kan gråta när ett fotbollslag förlorar en fotbollsmatch och samma person kan vara fullständigt oberörd över vad som håller på att hända med vår miljö eller att den globala fördelningen av mat är så snedvriden att samtidigt som vi västvärlden blir allt mer överviktiga så dör 6 miljoner barn av svält varje år.

Bild: Kurush Umrigar

Jovisst, jag är medveten om att det är betydligt svårare att ägna 2 x 45 minuter åt världssvälten än att ägna samma tid åt att engagera sig i huruvida det nu var offside eller inte eller om domaren i själva verket är en blind höna eftersom han inte såg att Zlatan eller någon annan spelare blev dragen i tröjan. Men visst är det ändå något som är lite skevt när vi är villiga att betala mellan 895-2.995 kronor för att få se en match med Tre Kronor i Ishockey-VM i globen nu i maj och man samtidigt, för samma summa, kan få 7.000 doser stelkramps-vaccin i UNICEF’s gåvoshop. Här övertrumfar iallafall min ”Politiska Korrekthet” mitt idrottsintresse med råge. Rent generellt tror jag annars att idrotten i världen har betytt minst lika mycket som politikerna gjort för att överbrygga motsättningar mellan människor. Troligtvis mer.

Jag skulle vilja avsluta det här inlägget lite som jag inledde det, med att hacka lite till på Annie Lööf. Alla minns hur det lät när hon valdes till ny partiordförande, nu skulle centern ta klivet in i framtiden och jag vet inte allt. Idag är hon Sveriges näringsminister och jag vet ärligt talat inte hur mycket hon gjort för det svenska näringslivet, men jag minns att hon gav 100 miljoner av våra skattepengar till Facebook(?!) Det känns väl sådär med tanke på att Facebook inte direkt är i penganöd, dom köpte ju nyligen ”Instagram” för sjuhundra miljarder kronor. Att sedan hon, Lööf alltså, som i hela sitt liv endast haft centerpartiet som arbetsgivare och idag lyfter en månadslön på c:a 150.000 kr, tycker att alla minimilöner ska sänkas. Det gör i alla fall inte undertecknad till centerpartist.

Kina är visst inte så mossigt som man skulle kunna tro. A-GO-GO! I stereo!

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Mittens rika

  1. Krönikören skriver:

    Vi pratade just om Centern i helgen, frågande. Vad står de för nu för tiden? Förut var de tydligare. Nä, partierna idag är mest en enda kökkenmödding (med något undantag som man inte vill tänka på).

    Snygg liknelse med grodan!

  2. anciuno skriver:

    Heej Peter! Du verkar juh vara en sådan som bryr dig!! 🙂

    Vill du hjälpa mig i mitt försök till att förändra vår värld till det bättre, läs och sprid min blogg om hur vi alla kan bidra! Har du förslag som bloggare snälla be mig lite feedback!

    Varma H. Anki

    http://powerofcompassion.wordpress.com/

    • peterlarson skriver:

      Svar till ”anciuno”:
      Det finns jättemycket man kan göra för att göra livet på den här planeten lite, eller t.o.m. mycket bättre för många fler. Jag kikade in på din sida och du har flera bra förslag.

  3. Selma skriver:

    Jag blir alldeles knottrig av obehag när jag hör henne.

  4. James Sjöström skriver:

    Vi ska vara mycket glada för Annie Lööf. Det finns få saker som irriterar tänkande väljare så mycket som kombinationen av hurtfriskhet och en oändlig ström av floskler.

  5. Ullrika skriver:

    Jag kan inte låta bli att fundera över det där att hon ”gav Facebook hundra miljoner”. Hur gick det till?

    I övrigt ett ypperligt klokt inlägg. Förutom det faktum att jag faktiskt röstade på C i förra valet… men det hör kanske inte hit? Å då satt ju inte Annie på ordförandeskapet heller :/

    • peterlarson skriver:

      Svar till Ulrika:
      Det är jättebra för Sverige och inte minst för Luleå att Facebook etablerar sig där. http://www.dailymail.co.uk/sciencetech/article-2054168/Facebook-unveils-massive-data-center-Lulea-Sweden.html. Men att Annie Lööf ger företaget Facebook 103 miljoner i ”etablerings-stöd” och detta till ett projekt som Facebook redan beslutat och är beredda att satsa närmare fem miljarder av sina egna pengar på, det är ett slöseri med pengar som skulle ha använts till annat. Enligt Facebook själva påverkade inte de 103 miljonerna deras beslut på något vis och det luktar nog mer som röstfiske av Annie Lööf bland alla unga Facebook-anhängare.

      För övrigt är det alltid rätt att lägga sin röst på det parti som man tycker har den bästa politiken, är det någon som skall skämmas är det politikerna som inte håller vad de lovar i valrörelsen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s