Translucent

Liu Bolin ”gömmer” sig i Venedig

Det har ju varit osynligt med nya inlägg på den här sidan senaste tiden så jag tänkte ta upp lite om osynlighet. Den kinesiske konstnären Liu Bolin kallas ibland ”den osynlige mannen” p.g.a. sina konst-installationer där han ”kamouflage-målar” in sig själv i olika stadsmiljöer och fotograferar av det. Man skulle kunna säga att han blivit uppmärksammad genom att göra sig osynlig. Annars är det ju oftare motsatsen som gäller i vår nutidskultur, där budskapet ”Syns du inte så finns du inte” hela tiden trummas ut och anammas av oss lättpåverkade människor. Handlar det inte om att många är beredda att fåntratta sig själva hur mycket som helst för att synas i TV eller annan media, så gäller det att finnas och synas på Facebook, Twitter, Linkedin och Google+ och så många andra sociala forum som möjligt

Undertecknad har ju uppenbarligen själv fallit lite för det där med att synas i och med den här sidan men ni kan tro att jag är noga med vad som är allmängods och när jag vill hålla på min personliga integritet. Personlig integritet ses annars allt oftare som larv och det verkar lite som att Aischylos devis ”Esse non videri” – (Vara men inte synas) bytts ut mot ”synas men inte vara” i vårt mediefierade samhälle. Det är förresten ett ganska utbrett missförstånd att just de där orden skulle vara familjen Wallenbergs valspråk, men det är bara Marcus Wallenberg, ”Häradshövdingen”, han som dog 1964, som har det i sin vapensköld. Själv skiter jag egentligen i vilket eftersom det enda någorlunda goda denne klassiska kapitalist lämnat till eftervärlden är maträtten som lär ha uppkallats efter honom:

God Wallenbergare

Men tillbaka till det där med osynlighet. I takt med att det som syns får allt större betydelse är det också lätt att vi inte riktigt tror på det vi inte ser. Trots att jag är mer än skeptisk till alla religioner, eller i alla fall till bokstavstroget följande av dom, så har jag full förståelse för att det kan vara lite svårt för, såväl kristna som muslimer och judar när dom får frågan ”ameh…hur ser Gud ut då? Det är väl ingen djupsinnig teologisk frågeställning, men visst undrar man lite hur henom kan vara så osynlig, inte minst när människor lider. Hinduerna hävdar ju iallafall att dom vet hur deras gudar ser ut, Ganesh ser ut som en elefant i ansiktet och Hanuman som en apa. Buddhismen har, eller hade i alla fall ursprungligen, ingen gud, men många betraktar, helt felaktigt, ”Buddha” som gud.

Även om man inte är det minsta religiös blir man ändå tvungen att erkänna att det finns saker som inte syns. Tystnad t.ex., den kan man ju inte se och väl egentligen inte höra heller, men nog finns den. Även om det är sällan den uppenbarar sig. I alla fall om man bor i en storstad. Det finns tillfällen när jag kan uppfatta tystnad som näst intill gudomlig och lika svår att uppnå som både nirvana och himmelriket. Genomskinlig är däremot något helt annat än osynlig. Inte minst visar sig detta på politiker och makthavare, man ser dom hur bra som helst, men dom är väldigt genomskinliga om man tittar (och lyssnar) ordentligt. Substanslösa utfästelser om att deras beslut bygger på alla människors väl och inte deras eget bästa är många gånger lika genomskinliga som ålens yngel (leptocephalus):

Att gömma giftigt avfall så det inte syns förekommer hela tiden, även om det nu är mer sofistikerat än vid BT-Kemi i Teckomatorp i mitten av 1970-talet (Sydsvenskan). Det är den första och hittills största miljöskandalen (som upptäckts) i Sverige och även om miljölagsstiftningen skärptes efter det så är det fortfarande skrattretande få miljöbrott där det döms ut kännbara straff (SvD). 2011 anmäldes 5.700 brott mot miljöbalken, av dessa dömdes 5% (BRÅ). Ett grovt miljöbrott har idag samma max-straff som den som snattar en mobiltelefon (2 års fängelse) och för att dömas så ”hårt” krävs att miljöbrottet har skett med verkligt”uppsåt”. Undertecknad har alldeles för lite kunskap i juridik för att bedöma brott och straffvärde, men nog borde väl ett stort miljöbrott dömas hårdare, eller?

Men det är inte bara i jorden man gömmer det man inte vet var man skall göra av, minst lika illa är det vi släpper ut i atmosfären och där är ju alla som åker bil eller flyger i onödan små miljöbrottslingar. Jag skrev i onödan, det finns många tillfällen när det helt enkelt inte finns några alternativ och då gäller det istället att vi försöker använda så miljövänligt bränsle som möjligt. Och haven, vem vet hur mycket giftiga ämnen som släpps ut i världshaven och andra vattendrag, dygnet runt. Här blir ju ”osynligheten” väldigt uppenbar. Dels är det ju svårt att se om man släppt ut lösningsmedel och andra färglösa vätskor i våra vatten, dels undrar man ju verkligen hur mycket miljöfarligt som döljer sig under havsytan.

Det finns mycket man kan önska att få se under sitt liv, som gryning över Grand Canyon, månsken över Ångermanälven, en jättepanda i frihet, lycka i sina barn och barnbarns ögon, när Jan Björklund blir ”tårtad”, ja listan kan göras hur lång som helst och kanske är det snart dags att göra en sådan lista, inte bara över vad man vill se utan över vad man vill höra, känna och uppleva också och sen försöka beta av så mycket det går och man har råd med, tiden rinner ju liksom inte iväg långsammare bara för att man börjar närma sig 60-års åldern. Å andra sidan finns det ju en massa man vill och helst hade velat slippa se också som rädda, ledsna och hungriga barn, nybyggda kärnkraftverk, kalhyggen, fascister och högerextrema i allt fler av Europas parlament och annat som kanske är, om möjligt, ännu värre

Att inte se det dåliga är inte detsamma som att vara ovetande eller att önska att man sluppit se eller höra talas om det. Det finns så mycket som är fel, orättvist, idiotiskt och (nästan) alltid helt onödigt att man ibland önskar att det var osynligt. Men det hjälper inte att blunda och önska att man inte ser, inte hör, inte vet, för det pågår hela tiden. De enda som kan styra in framtiden på rätt spår är jag, du, vi, som har vår tid nu. Dessutom har alla faktiskt inte samma möjlighet så de som har störst möjligheter måste också göra mest. Vi som har det bra måste avstå en hel del och de som har det bättre än oss måste avstå ännu mer. Men det är inte alltid så lätt att tända ljus i mörkret, när några hela tiden försöker blåsa ut dom.

Bild: Jan & Maria Berglin

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Translucent

  1. storstadsnatur skriver:

    Tycker mycket om det här inlägget, ska läsa det några gånger till och har länkat till det på Facebook.

  2. Krönikören skriver:

    Mycket tänkvärt. Häftig konst – att göra sig osynlig. Därmed inte sagt att du behöver ta efter.

  3. Ullrika skriver:

    Ytterligare ett klokt inlägg härifrån! Nu blev jag mycket nyfiken på den där konstnären. Och ang allt det andra du skriver så, tja, vad mer kan jag väl egentligen skriva än *gilla* (som på Facebook ;)?

    Jag tror vi måste bli duktiga på att hjälpa våra barn förstå det vi själva behövt ett halvt liv på oss att förstå: att det som inte syns också finns. Det gäller allt från dofter och gifter till elaka ord och handlingar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s