”Det finns inga pengar….”

De Olympiska sommarspelen 2012 är slut och trots att undertecknad inte följt spelen lika intensivt som tidigare är det ändå några saker som fastnat extra mycket i minnet. Självklart hör handbollsfinalen hit, så också Lisa Nordéns bragd i triathlon och fotbollstjejernas match mot regerande världsmästarna och OS-tvåan Japan, men även bilder som denna. Basket är vanligtvis inte en sport som intresserar just mig, men finalen mellan USA och Spanien var en spännande match där spanjorerna pressade ett av OS mest förhandstippade lag ordentligt. När jag såg hur lätt bollarna gled igenom korgarnas nät, ibland som om nätet inte ens fanns då fick jag vissa associationer till det vi brukar kalla ”skyddsnätet”. I ett välfärdssamhälle har vi tillsammans byggt upp funktioner för att fånga upp de som av en eller annan anledning annars riskerar att falla ner livets avgrund.

Några av oss drabbas av olyckor, fysisk eller psykisk sjukdom, handikapp, arbetslöshet eller annat vi inte bett om och som innebär att vi under längre, eller kortare, tid helt enkelt inte kan göra oss gällande i konkurrensen om att komma först, vara snabbast, starkast, rikast och ta för oss så mycket det går. När detta inträffar finns två möjligheter, antingen blir vi kvarlämnade åt vårt öde och får klara oss bäst vi kan (trots att det är helt uppenbart att det är just det vi just då inte kan) eller så ställer samhället, det vill säga vi alla tillsammans, gemensamt upp och hjälper till att ge de som drabbats ett drägligt liv eller i bästa fall stöd för att komma tillbaka. Detta för att vi vet att det nästa gång kan vara vi eller någon närstående som drabbas. Den som tror att man alltid klarar allt själv har antingen aldrig drabbats eller är bara dum i huvudet. Möjligen både och.

Att inte hjälpas åt är oftast helt  idiotiskt

Lars Schelin (DN) lider av ms och artros och kan inte resa sig själv och än mindre sköta de enklaste vardagssysslor, nu drar samhället in hans assistanshjälp och han får i framtiden klara sig så gott det går 19 timmar om dygnet (DN). Skälen till detta är enbart ekonomiska. Samhället vill inte betala för den hjälp han behöver. Men Lars är bara ett enda exempel av tusentals som hamnat i liknande situation (AB). När vi blir gamla och svaga finns inga pengar till att ge oss en dräglig tillvaro, när vi blir sjuka finns inga pengar, när vi blir arbetslösa finns inga pengar, skolorna har inga pengar o.s.v. Det finns helt enkelt inte pengar. Eller…? När det gäller närmast groteska excesser i firandet av sig själva, såväl när det gäller Tillväxtverket, statliga stiftelser som SSF (SvD GP DN), Annie Lööfs eget näringsdepartement (AB) och hur många andra organisationer som helst, då finns det plötsligt jävligt mycket pengar och hur mycket de ansvariga än slingrar sig (begriper någon t.ex vad Reinfeldt säger här) så är det pengar som kommer från samma källa, oss skattebetalare.

Mona Sahlin sade en gång lite fånigt: ”det är häftigt att betala skatt”, men under vissa omständigheter håller jag med henne. Det känns rätt att en del av mina pengar hamnar i det gemensamma och finns för att finansiera det som vi kan komma att behöva men inte själva har råd att finansiera, som sjukvård, skola, kollektivtrafik, äldrevård m.m. Alltihop något vi mer eller mindre alla behöver. Men det känns jävligt surt att betala skatt för att finansiera ”glamour-tävlingar” för näringsdepartementet, överdådiga middagar för Tillväxtverket, SSF, skyhöga löner för Generaldirektörer som inte hållit måttet, riksdagsmännens inkomstgarantier och annat. I synnerhet när det skall betalas ur samma kassa som den vård, omsorg, skola och annat som ständigt går på knäna och där det aldrig finns några pengar. De fem nordiska socialdemokratiska ungdomsförbunden skriver att de borgerliga monterar ner välfärdssamhället (DN). Jag tror faktiskt att dom är uppriktigt upprörda. Idag i alla fall. När dom själva en dag hamnar ”i smeten” kommer det, i många fall, vara annat ljud i skällan, makt korrumperar gärna (AB).

Annat ljud i skällan

För även om oppositionen, till skillnad från regeringsalliansen, inte lika envist hävdar att ”ensam är stark”, ”var och en sig själv närmast” och ”var och en sin egen lyckas smed”, så finns det otaliga exempel på hur det i och under socialdemokratiska styren sattes sprätt på våra gemensamma pengar till både det ena och det andra, istället för där det behövdes mest (DN). Det handlar ofta om s.k. ”fartblindhet” hos representanter och myndighetsutövare ochom att strunta i vad som är mina, dina eller våra pengar (DN). Undertecknad kan förstå att om man, som Annie Lööf, är 29 år och har en lön på 151.000 kr/mån kanske inte tycker det är så himla mycket att väsnas om när man lägger 2.140 kr per person på en julfest, trots att det faktiskt är kostnader som de allra flesta svenskar aldrig någonsin kommer att kunna äta och dricka för på en julfest. Men att hon försöker kalla excessen, med temat ”glitter och glamour”, för ”seminarium” för att vi andra skulle stå för fiolerna (SvD). Det är mer än skäl nog för att avgå som näringsminister (DN SvD AB).

Det kan uppfattas som småpotatis att lägga 600.000 kr på en intern ”glamour-fest” för 288 personer, det motsvaras ju faktiskt bara av fyra månadslöner med Annie Lööfs mått mätt (AB DN SvD). För vissa, i de där lönelägena, kan det säkert också tyckas att det inte är något att väsnas för om den skattefinansierade Stiftelsen för Strategisk Forskning har betalat mer än 9 miljoner, av svenska folkets pengar till Micael Bindefeld för att fixa deras fester (DN). Undertecknad betalar gärna skatt, när det handlar om att finansiera nödvändiga vägar, sjukhus, skolor, äldrevård och assistenter åt svårt sjuka, men inte ett öre till överdrivna fester och excesser för redan överbetalda myndigheter och deras chefer. Jag tycker nog dessutom att den ms- och artros-sjuke Lars Schelin hade behövt de där 9 miljonerna mer än Micael Bindefeld. Men när det kommer till den sortens behov då dyker samma fras upp igen: ”Det finns tyvärr inga pengar till det”.

Det kan ju inte finnas pengar till allt…

Som avlutning vill jag gärna upplysa de eventuella läsare av min text som fortfarande tror att det går att leva gott på socialbidrag (eller försörjningsstöd som det heter numera). För att få försörjningsstöd måste man först göra sig av med allt man har av värde, sälja sin bostad, sin bil, tömma alla sina sparkonton och sälja eventuellt lösöre som har något som helst värde. Därefter får man sina boendekostnader och sina fasta räkningar betalda och dessutom, för en ensamstående 2.920 kr per månad till mat, hygien, kläder och annat. Att de beslutsfattare som satt riksnormen för detta och som själva har löner i det sexsiffriga segmentet, går omkring (eller sitter på sina julfester) och hävdar att det är möjligt att leva ett värdigt liv på dessa summor, det är faktiskt stötande. Den som inte vill göra rätt för sig skall inte kunna glida omkring på en räkmacka genom livet, det gäller alla inkomstgrupper, men den som av en eller annan anledning drabbats av sjukdom eller annat, ska inte behöva suga på ramarna hela sitt liv.

Huruvida den som har försörjningsstöd skall ha rätt att ha husdjur är ingen solklar fråga. Undertecknad kan å ena sidan se problemet med att vi andra skall vara med och finansiera en hund, men samtidigt kan det vara en relativt låg kostnad för att ge en ensam, ängslig och av oss andra övergiven medmänniska lite värme och något att leva för. Var går gränsen? När är det dags att ta ifrån en människa absolut allt? Det är en bra fråga för oss alla att fundera över. Jag slutar idag med en ”Dagsedel” av Stig Dagerman. Det är den dagsvers som publicerades samma dag som Stig Dagerman tog sitt liv, 5/11 1954. Dagerman skrev den med anledning av att en ”Fattigvårdsordförande” i Värmland sagt: ”Nog är det ynkligt att folk som har understöd skall ha hund”

Stig Dagerman

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till ”Det finns inga pengar….”

  1. jeppen skriver:

    Du skriver att antingen är man själv, eller så hjälps alla åt. Men det är ett tämligen historielöst synsätt, eftersom mänskligheten har klarat sig i många tusentals år på ett par mellanting, nämligen att närstående hjälps åt samt att frivilliga (men icke närstående) välgörare hjälper till. De finansiella innovationerna har dessutom bidragit med ytterligare ett sätt, nämligen försäkringar.

    Nu plockar du fram rejält sjuka människor, närmast förlamade, och någon kvällstidnings oseriösa rapportering om dem. Men jag vet av egen erfarenhet att dessa får det stöd de behöver, och ärligt talat är det inte dessa den politiska striden handlar om. Striden handlar om den uttalade aldrig-behöva-sänka-inkomst-aldrig-behöva-ta-ansvar-för-eget-skyddsnät-hälsa-och-anställningsbarhet som a-kassan och sjukförsäkringen utgjorde innan borgarna tillträdde 2006.

    Är det helt säkert att folk mår bra av att inte behöva planera eller sträva efter något, och att aldrig behöva vara beroende av sin närmaste omgivning utan alltid kunna förlita sig på en opersonlig, omhändertagande byråkrati? Om så, kan inte ni som tror på detta – ni är väl iallafall hälften av alla medborgare – finansiera den byråkratin gemensamt och lämna oss andra utanför? En sån socialistisk subkultur i en liberal stat är inget problem. Det omvända leder till fängelse för skattebrott.

    • peterlarson skriver:

      Svar till Jeppen:
      Som vanligt när du kommenterar det jag skriver ställer jag mig undrande till om du inte läst ordentligt eller om du läst men inte förstått. Alternativt inte vill förstå
      Jag kan lämna därhän att du kallar DN för ”en oseriös kvällstidning”, men inte att du påstår att du ”av erfarenhet vet” att alla som är rejält sjuka får den hjälp dom behöver. Det förutsätter bl.a. att du känner till alla som är rejält sjuka, att du vet vad dom ”behöver” och att dom faktiskt får detta. Det inte bara betvivlar jag att du gör, utan det vet jag att du inte gör.
      Sedan undrar jag försynt var någonstans jag skriver något om att man aldrig skall ta ansvar? Jag skriver istället att: ”Den som inte vill göra rätt för sig skall inte kunna glida omkring på en räkmacka genom livet, det gäller alla inkomstgrupper, men den som av en eller annan anledning drabbats av sjukdom eller annat, ska inte behöva suga på ramarna hela sitt liv”. Fel igen alltså.

      Det är absolut inget fel med att närstående tar hand om de som behöver bli omhändertagna. Om det är möjligt. Jag utgår från att du kommer att ta hand om dina föräldrar och inte tänker låta dom ligga på sjukhus eller bo på äldreboende när dom är för gamla för att ta hand om sig själva och jag utgår från att, om någon dig närstående råkar ut för en allvarlig olycka (Gud förbjude) så tar du ledigt från ditt arbete för att ta hand om den personen. Det är beundransvärt. Men jag undrar vad som skall hända med de vårdbehövande som inte har några anhöriga, eller som har anhöriga som inte kan ta ledigt från sitt arbete för att sköta dom. Det är inte ens säkert att man skulle ha råd med detta, även om skatterna var 0%.

      Du skriver att du vill bli lämnad utanför den statliga byråkratin, slippa betala skatt och istället välja att själv betala för allt. Gott så. Men då skall du inte heller utnyttja vägnät, skolor, sjukvård, bussar, spårvagnar eller t-banor, polisväsen, brandväsen eller något annat som handhas av denna ”byråkrati”, utan att betala full avgift varje gång du utnyttjar det.

      Dessutom är det rent av komiskt att som jämförelse hävda att ”förr” tog alla hand om sina närstående så att samhället (vi gemensamt) inte behövde, eftersom det dels redan 1686 infördes i lag att socknen hade ansvar för fattigvården, där de uppmanas att bygga fattigstugor och 1763 ålades socknen att sörja för sina utblottade och dels förutsätter att man praktiskt skall kunna ta hand om sin släkt att alla bodde i de små byar där alla i familjen och närstående fanns i närheten. Verkligheten ser inte ut så idag. Det borde inte vara så svårt att begripa

      • jeppen skriver:

        Jag är väl så van vid att vänsterpersoner använder svårt sjuka som murbräcka för minst 90%-ig sjuk- och a-kassa utan bortre parenteser och med höga tak att jag förutsatte att du också gjorde det. Men det är mycket möjligt att du bara slår in öppna dörrar och enbart kämpar för de permanent arbets-oförmögna. Mea culpa isåfall.

        Och ja, du har rätt i att jag inte vet om alla giraffer har långa halsar eller om alla arbetsoförmögna får skaplig ersättning och stöd. Säkert är det så att det finns undantag. Men jag vet hur det brukar vara, och tycker kanske inte att man ska göra en höna av en tjänstemans tillfälliga missbedömning eller vad det nu kan vara.

        Sen är det förstås så att jag kommer fortsätta dra nytta av samhällets service precis som alla andra, särskilt som jag betalar mer än min del. Jag skulle kanske haft partibok i Sovjet också. Man försöker göra som det är tänkt att man ska göra inom systemet – annars blir man bara överkörd av de med ännu rymligare samvete, men jag förbehåller mig ändå rätten att tala och verka för något bättre.

        Du undrar vad som händer med vårdbehövande som varken har försäkringar, vänner eller anhöriga som tar hand om dem. Som sagt, de som tycker det är behjärtansvärt kan väl göra det utan att tvinga andra? Åtminstone ni som har hjärtat på rätta stället? Kanske har tillochmed jag det – vem vet? Och kanske kan vi kanalisera våra surt förvärvade slantar via organisationer som inte skickar 9 mille till Bindefeldt för glamourpartyn eller vaddetnuvar?

        Angående byar – vad tror du facebook är då?

      • peterlarson skriver:

        Svar till Jeppen:
        Ja…vad skall man säga? ”Mycket väsen för lite ull, sa käringen som klippte grisen”

  2. Marie skriver:

    Du skriver så fint! Det gäller att inte tappa hoppet och modet

    http://www.youtube.com/watch?v=i5fd66i2qto

  3. Selma skriver:

    Det är så stötande att man låter skattepengar gå till Bindefeldts festfixande, att man inte lämnar ut offentliga handlingar förrän man städat dem, att man slingra och fifflar och samtidigt har mage att sätta arbetslösa och sjuka på pottkanten.

  4. Krönikören skriver:

    Håller med. Det är stor skillnad på folk och fä. Det är inte så värst skoj att betala skatt när den missbrukas. Och skulle någon minister avgå så fortsätter vi att betala den personens lön alldeles för länge. Och för mycket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s