Det här inlägget var från början tänkt att handla om bakteriologen Teken van Leven (1821-1899), holländaren som upptäckte ett av våra mest förödande skadedjur, latmasken. Eftersom nya inlägg på den här sidan nästan är lika sällsynta som den japanska floduttern (Lutra lutra whiteleyi) så finns det möjligen en och annan läsare som undrat varför och härmed skall detta avslöjas: det beror till stor del på ett envist angrepp av Latmask (vermis pigrita). Men när antalet besök på sidan nu passerat det icke föraktliga antalet 300.000 känner undertecknad sig nödd och tvungen att ge ifrån sig ett livstecken.

Klassiska symtom på  vermis pigrita (bild Elov/Gunnar Persson)

Nutiden är så sprängfylld av viktiga händelser att det inte är utan skam jag tvingas erkänna att jag borde vara, åtminstone något, mera aktiv med att skriva och framför allt engagera mig betydligt mer. Vi är nu i slutet av 2015 och om man skulle försöka sammanfatta det gångna året med några få ord så skulle det väl kunna vara: ”Hur tänkte vi nu?”. Med vi åsyftas här Homo Sapiens. Flera fruktansvärda terroristattacker som var värre än våra värsta mardrömmar, obeskrivliga mängder av flyktingar med värre öden än i deras värsta mardrömmar, i princip inga (iallafall inga seriösa) handlingar för att bromsa de globala klimatförändringarna, Donald Trump, ett ärkekonservativt kultur- och främlingsfientligt parti stöds av 20% av oss i Sverige, listan kan göras deprimerande lång.

Den parlamentariska demokratin har under året visat sig från sin allra bräckligaste sida med, inte minst sagt, konstruerade överenskommelser, åsiktsförflyttningar inom partierna som är både större och snabbare än ”704 Interamnia” (sällan åt rätt håll), svaga partier och bleka partiledare (i stort sett i hela spektrumet), brutna vallöften, obefintliga lönehöjningar för de som tjänar minst men sliter som djur samtidigt som andra (som antagligen sliter dom också, på sitt sätt) kan kvittera ut löner på flera miljoner kronor i månaden, och den politiska viljan att styra landet mot ett bättre samhälle eller åtminstone visa på en vision i den riktningen alldeles för ofta har överskuggats av ett väldigt ängsligt sneglande på väljarundersökningar. ”Politik är att vilja” sade en gång en mördad svensk statsminister, det är väl tveksamt om han med detta menade att politik är att enbart vilja ha makten.

Politiskt strutsbeteende

Nåväl nu är det snart slut med 2015 och vare sig vi har lust eller inte så kommer vi snart att kliva över tröskeln till ett nytt år. Ett nytt år är ju dessvärre ingen garanti för förändring, det är det sannolikt fler än undertecknad som kan skriva under på och dessutom är ju det här med att det blir nytt år just den första januari inte en lika global företeelse som klimatförändringen. 90 miljoner perser firar ju nyår vid vårdagjämningen, 1.500 miljoner kineser firar sitt nyår mellan 20:e januari och 19:e februari, assyrier och judar firar även de sitt nyår andra datum och aztekerna firade nyår i mars månad. Alltså kommer ingenting att bli vare sig bättre eller sämre bara för att det blir 1/1 2016. Förändringar kräver handling och de enda som kan förändra är vi (märk väl att det här handlar om personligt pronomen i första person plural nominativ och inte spelkonsollen med två ii)

För att det skall bli bättre blir vi nog tvungna att agera på något vis. Mycket eller lite, allt efter förmåga. Annars är risken överhängande att det inte kommer att bli så värst mycket bättre under det kommande året. Ett tips till alla er som inte redan har sett filmen ”Racing extinction”. Det är en, på ett vis, både deprimerande och hoppfull film om utrotningen av arter och om hur vår nuvarande livsstil är ett minst lika stort hot mot vår egen existens som kometen som bildade Chicxulubkratern för si så där 65 miljoner år sedan och vars effekt på jorden utrotade nästan 75% av alla, då existerande, arter. Den där kometen hade vi inte kunnat göra mycket åt, men det som pågår just nu är, om än oerhört svårt så, inte omöjligt att göra något åt, eller åtminstone minska effekterna av. Men det brinner redan och det inte enbart i knutarna.

Se den fantastiskt, vackra, deprimerande men samtidigt hoppingivande filmen ”Racing extinction”

Filmen är en nästan smärtsamt vacker påminnelse om vår fantastiska värld. Den visar fruktansvärt deprimerande exempel och siffror på hur vi lever långt över våra tillgångar och med tillgångar avses här grunden för hela vår existens. Hur vi hänsynslöst negligerar naturen i jakten på diverse kickar, inbillade eller faktiska. Där den största kicken tycks vara att öka sin ekonomiska status. Men filmen är samtidigt väldigt hoppfull och visar tydliga exempel på att det går att förändra och förhindra (i alla fall mildra) den fullständiga katastrof som vi just nu tanklöst jobbar hårt för att överlämna till våra barnbarn. Jag tycker alls inte det är ett bortkastat nyårslöfte att lova sig själv att se filmen (ja…inte bara lova utan göra det) under 2016. Sen om vi dessutom kan göra något som vrider kursen i en mer hoppfull riktning så är det ännu bättre. Det är  ju faktiskt tillåtet att avge mer än ett nyårslöfte så det går säkert att klämma in ”sluta röka”, ”börja motionera” och ”vara snällare mot den-man-inte-varit-tillräckligt-snäll-emot” hittills.

Det här nyårs-inlägget kan nog dessvärre inte tas som intäkt för att det kommer att bli någon högre frekvens på textskrivandet under det kommande året, men att det kommer att bli några fler inlägg än det blev under 2015, det kan jag nästan lova mina läsare (om det nu finns några kvar). Det kan ju vara på sin plats att avsluta såväl den här texten som 2015 med ett vist mått av ärlighet och erkänna att såväl den helt påhittade ”Teken van Leven” som förekommer i början av texten och det som han påstås ha gjort är en förbannad lögn. ”Teken van leven” är holländska för ”livstecken” och det var egentligen det som det här inlägget skulle vara. Ett bevis på att undertecknad fortfarande existerar och ett försök att bryta igenom tjocka lager av ringrost. Som slutord på såväl den här texten som det snart ”utrotade” året 2015 kommer en uppriktig önskan om ett bättre år. Ett bättre år för dig ärade läsare och ett bättre år för planeten jorden och alla dess invånare (inte bara människor). Önska kan man ju alltid, även om det inte alls är tanken som räknas, utan alltid resultatet (i alla fall när det gäller framtiden)